Ironiskt nog har jag under drygt 2/3 av min livstid varit bosatt i ett stillsamt, relativt rogivande och enligt många naturskönt område, med närhet till ett stort naturreservat... samtidigt som the center of the drama - i stil med Vilda Västern les extensizione utspelar sig endast en uppförsbacke (eller 10 minuters promenadväg) från detta område. Känns obeskrivbart, att människor tycks ha en sådan låg att de yttrar sig i ett bottenlöst hat, istället för mänsklig sympati, förståelse och acceptans för ett samhälle präglat av mångkulturalitet, där alla etniciteter är lika mycket värda och där samförståndet istället får förhärska och där ogräsbesläktade ambitioner aldrig någonsin får förhärska och leda till en kanonartad explotionskrevad.
Och för att inte tala om vad man kunde ha råkat ut för förra veckan. Befann mig nämligen då i ett gott julstämningsmood och boostade mig med skön musik, för att sedan få en plötslig ingivelse att gå och handla julmust på ICA vid Kärrtorp. Ur ett efterhandsperspektiv måste jag dock utbringa ett rättmätigt ohw-hell - bevare-me-well för att jag lät impulsen vänta på sig, för att istället vänta ca. två timmar med att gå och handla vid Björkhagens Coop Konsum istället. För sällan vet man ju vad som väntar en runt knuten, så att säga. ;-)
---
Idag, mellan kl 12 och 15, ägde en av de största folkmanifestations- och demonstrationståg rum vid Kärrtorps Idrottsplats, som i sin tur ligger än närmare, ca. ett stenkast från huset där jag är bosatt. Totalt var vi ca. 20,000 människor som deltog i ceremonin. Bortsett från att jag tycker att det var ett utomordentligt gott initiativ för värnandet av mångfald och solidaritet, så var känslan av att befinna sig i händelsernas centrum var rent utav omisskänlig, och man kunde liksom höra både suset, duset, skallrandet, sjudandet och skvalandet av artister och solidaritetsivrande (ett kardinalbegrepp som förhoppningsvis förblir väl omnämnt och sällan bortglömt!) människor genljuda över Sherwoodskogsliknande slättvidder, för att uttrycka mig symboliskt. Helhetsmässigt känns det som en ovanligt bra mobilisering, samtidigt som människor var uppslagna och begeistrade, vilket yttrade sig i deras keepin'-their-warmth-in-the-coldness-benägna rörelsemönster. Tänker låta denna bild illustrera dagens handling, även i bokstavlig bemärkelse! ;-)
 |
| Huge enthrillagement of the day! ;-) |
Något som till råga på allt fick ens hjärta att skarvas en aning och, förmodligen mångas halsgropen att slå klutor, var de uppenbart partipolitiska proklammeranden som förekom i samband med ett av proklammationstalen.
Jag är nämligen av den åsikten att politisk-ideologiska kungörelser inte riktigt hör hemma i ett sådant sammanhang som idag, utifrån vilket fokus centreras vid enighet, gemenskap och etnicitetsöverbryggande omständigheter. Snarare finns risken att sådana hårdföra agitationstendenser, hur stor vettighetshalt åsikterna än besitter, lätt skapar splittringar hos gemene man, som är där för ett gemensamt syfte. För sannerligen är det nog inte endast vänsterproklammatörer som beträder ett event som detta idag, och som ställer sig emot främlingsfientlighet och rasism. För jag tror nämligen också att en geist i en sådan färdriktning har förmåga att överskrida blockgränser, och att de liksåväl kan vara förankrade hos borgare som hos hos vänsterpolitiskt engagerade.
Slutligen, för att citera ett välkänt bibelcitat ur Johannesevangeliet:
"Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det!
Ljuset lyser i mörkret, och skuggorna måste fly
Den seger du vunnit är evig
Allt är dig underlagt
Den seger du vunnit är evig
Din är all ära och makt." :-)
Rent önsketankemässigt skulle det vara väldigt tillfredsställande om ovanstående strof fick bli ett sjumilakliv ut i solidaritetsgeistens förtecken, med strävan efter att verka i det godas namn. Tror nämligen inte att en sådan bedrift är rentav störtomöjlig, utan fullt genomförbar! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar