Nu känns det som en hel evinnerlighet sen jag skrev härinne sist. Mycket vatten har hunnit forsa under broarna sedan sist. Sammanfattningsvis så upplever jag att jag har haft ovanligt många järn i elden under de senaste tre månaderna. Så jag tänkte härmed räkna upp ett par av mina milstolpar, så att säga...
Inte minst har jag fått ett strålande tillfälle att komma i kontakt med akademikerlivet då jag läser Musikvetenskap på högskolenivå (Stockholms Universitet), då jag har läst en mycket omfångsrik och innehållsspäckad kurs om den västerländska musiktraditionens historia. Från begynnelsen fram till senromantiken och 1900-talet, om motetter, madrigaler, recitativa areor, om programmusik (kopplat till utommusikaliska upplevelser), absolut musik (musik som endast refererar till verket självt), om kyrkotonarter av alla slag, om gudstjänstordningen, om virtuosa pianokompositörer som Beethoven, Bach, Mozart, Chopín (en solklar favoritkompositör genom tiderna), Dvoràk, Berlioz, Berwald, Brahms, Hayden, Schubert och Schumann. diatoniska skalor, harmoniska stämvävar, kadenser, intervallrelationer, klavtransposition och massor av terminologi. En minst sagt späckad kurs, där man håller hösthumöret uppe genom att vältra sig i en faslig mängd kurslitteratur. Inte minst har det varit ett exemplariskt läge för mig att vidga min musikaliska förståelsehorisont och skaffa lärdom för livet. För jag kommer sannerligen att ha mycket god nytta av mina musikaliska teorikunskaper då jag omsätter mina förkunskaper till storverk och då jag får chansen tillämpa dessa medan jag utbildar mig till yrkesmusiker och blir specialist på alla Taizë-psalmer ur Församlingsboken, både sångmässigt, spelmässigt och utförandemässigt. En förnöjelse i högsta grad!
Vid sidan av detta så spelar jag för glatta livet cello i Symfoniorkester söder om stan, vilket för mig är en riktig fröjd! Jag har sedan ett par år tillbaka varit med och spelat i olika orkestersammanhang och musikensemblar såväl baserat som modern och klassisk musik. En riktig highlight i stämningens tecken. (har redan varit med om en storslagen konsertafton i Tumba kyrka förra månaden då jag var med och spelade tvidga min repertoar avsevärt sedan dess och har ett distansförhållande. Det känns som att jag har åstadkommit en hel del i mitt numera 23-åriga liv.
Sedan har jag naturligtvis inte givit upp ambitionen och förväntningarna på att utbilda mig till kantor, närmare bestämt Kyrkomusiker. Nu lagom till våren bär det iväg på ännu en efterlängtad turné då jag med största sannolikhet åker på antagningsprov till Hjo kantorsutbildning, Geijerskolan, Oskarshamn, Mellansel, Ersta Sköndal som ligger ovanligt nära Björkhagen. På söndag blir det klassisk konsert så att det står härliga till! =)
Numera har jag Spotify i bagaget. Både välbehövligt och bra!
På återskrivande ;)
