I wanna watch the ocean bend, the edges of the sun... then I wanna get swallowed up, by an ocean of love :)

Detta borde vara en utmärkt benämning för mitt nuvarande sinnestillstånd. Ibland känns det som att man livnär sig på ett svärmiskt rus, ett förälskelsetillstånd, som man låter präglar hela ens tillvaro och som tycks sätta hela ens liv på spel. Detta kan liknas vid en slags sötma, en välbehagskänsla, som inger värme, hopp och livsentusiasm. Något som gör en uppriktigt lyrisk, harmonisk i sinnelaget, och som fyller hela ens varelse med glädjerus och helhjärtat engagemang. Det är inte helt sällan som detta grundar sig på en idealiserad bild av verkligheten, då man tillskriver någon egenskaper utöver de allmänmänskliga förmågorna. Man känner sig fullkomligt oövervinnlig, man upphöjer någon till skyarna och gör sig hemmastadd i en psykologisk chimär. Man låter sig själv fängslas, hänföras och absorberas av ett ypperligt välbehag, en känsla av tillgivenhet, passion och optimalt välbefinnande. Så är det när man är kärlekskrank, sprudlande glad och hög på livet. :)

Höstlovsveckan :)

Hej på er!
Nu är jag åter tillbaka på Sjövik efter en välbehövligt och avkopplande höstlovsvecka i huvudstaden. Sammanfattningsvis så har jag haft en rätt så lugn, behaglig och rofylld lovvecka med ridutflykt i södra Dalarna, härliga långpromenader i Stockholmstrakten, födelsedagsfirande, stadsutflykter, museibesök (min farbrors Titanic-utställning), restaurangbesök ute på Blå Porten, släktsammankomst, bioföreställning och vacker kyrkokonsert.

Just nu håller jag på och repar för fullt tillsammans med min ensemble-grupp, inför ett antal nya musikuppträdanden och studioinspelningar. Bland annat håller vi på och bearbetar en akustisk piano/gitarrversion av Bob Dylans succélåt: One More Cup of Coffee (Valley Below) och Beatles Day Tripper, då jag själv har en viss förkärlek för deras svängigt melodiösa tongångar, stämsång och beats n' drums. Annars är jag fortfarande väldigt "inspelad" på mina Bach-preludier och variationer på mina favorit-filmmusikstycken (jösses, långt ord det där!) , bl.a. från barndomsfavoriten Mio min Mio: The Land of Faraway. Borde återkomma om detta vid senare tillfälle!

Sedan har det hänt lite extra roliga saker i filmväg. Jag har passat på att gotta mig i såväl barndomsfavoriter som nymodigheter på bioduken. I lördags var jag och såg den hett efterlängtade storfilmen, Veronica Decides to Die, av Paulo Coelho, som av mina favoritförfattare genom tiderna! Jag väldigt förläst på flera av hans böcker då jag tycker att han har ett sådant beundransvärt, utmålande, magnifikt, vackert stilfullt språk. Jag har dessutom haft lätt att relatera till många hans berättelsekaraktärer. Filmen var hursomhelst underbar!
Nu ser jag fram emot att se Michael Jackson återupplivas i den omtalande och succéladdade hyllningsfilmen This Is It! :)