I wanna watch the ocean bend, the edges of the sun... then I wanna get swallowed up, by an ocean of love :)

Detta borde vara en utmärkt benämning för mitt nuvarande sinnestillstånd. Ibland känns det som att man livnär sig på ett svärmiskt rus, ett förälskelsetillstånd, som man låter präglar hela ens tillvaro och som tycks sätta hela ens liv på spel. Detta kan liknas vid en slags sötma, en välbehagskänsla, som inger värme, hopp och livsentusiasm. Något som gör en uppriktigt lyrisk, harmonisk i sinnelaget, och som fyller hela ens varelse med glädjerus och helhjärtat engagemang. Det är inte helt sällan som detta grundar sig på en idealiserad bild av verkligheten, då man tillskriver någon egenskaper utöver de allmänmänskliga förmågorna. Man känner sig fullkomligt oövervinnlig, man upphöjer någon till skyarna och gör sig hemmastadd i en psykologisk chimär. Man låter sig själv fängslas, hänföras och absorberas av ett ypperligt välbehag, en känsla av tillgivenhet, passion och optimalt välbefinnande. Så är det när man är kärlekskrank, sprudlande glad och hög på livet. :)