söndag 21 oktober 2012

Fortsättning på Honestly Regretful(...)

You were one of my greatest friend of my best friend through life,
A spiritual companion
With wonderful qualities, that needs to be recognized
I'm mourning every day, since the day you chose to drop me
And my greatest wish is to mend your pain and ressurect our friendship.

---

But I know that it's impossible,
since you never want to see me again
So now I'll let you be, for our own good
For two broken souls to mend.


Den här gången har jag medvetet valt att inte använda mig av allt för många spetsfinurliga rim i detta. För att det har varit en verklig sorg för mig som jag någon gång kommer att behöva bearbeta på djupet. Och det är trots allt min inre, osvikliga övertygelse, att jag på ett medvetet plan aldrig  någonsin vill göra någon illa eller orsaka någon en själslig smärta. Sådan är jag varken till min natur eller till sinnelaget. Och från och med nu tänker jag ta siktet mot ljusare, harmoniska tankar och ge mig i kast med en förhoppningsvis kreativ, ambitiös och nystartsvecka. I'll be focusing on the bright sides of life, though I may get through some obstacles on the heavy road.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar